Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 4 December
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äfwen i denna stund med uträckta händer emot hwar och en, som önskar
att kunna tro och komma till Honom. Så säger ock Herren Christus:
"Kommen till mig, I alla, som arbeten och ären betungade. Jag will
wederqwicka eder." "Den till mig kommer, honom kastar jag icke ut."
Detta är wisst detsamma som: Jag står med uträckta händer. Men då
säger du: Denna nåd kan dock endast tillhöra rätt botfärdiga och lydiga
själar; jag åter är beständigt olydig, har icke ens en rätt allwarlig
wilja och kärlek till det goda; huru kan då jag hafwa någon tröst häraf?
— Swar: Se dock efter, huru orden lyda. Han säger icke: Jag
uträcker mina händer till ett lydigt och botfärdigt folk, utan twärtom så:
"Till det otrogna och genstörtiga folket." Men huru skall detta
förstås? Ett sådant folk är ju förkastadt? Ja, förblir du alltid genstörtig
och motsägande, så är wisserligen du för din del olycklig; men
Herren Gud är dock sjelf sådan, som Han säger. Frågan war ju, om Gud
kan wara nådig, då du är så olydig. Hör och glöm då aldrig, att
nåden i Guds hjerta är alldeles fri och oberoende af din fromhet. Se,
huru Han kom till Adam på syndafallets dag med det första
evangelium, då denne war så full af ondska, att han med bitterhet wille skjuta
skulden för fallet på Gud sjelf. Ändå frambar Gnd sitt nådefulla
budskap. Se, huru den förlorade sonens fader, då den arme sonen "ännu
war långt ifrån", "lopp emot honom, föll honom om halsen och kysste
honom". Så har Herren Christus sjelf beskrifwit sitt hjertelag. Förblir
du beständigt borta i det främmande landet, så blir du ock ewigt borta
från Guds nåd och salighet; men fadershjertat är dock oförändradt,
fadersarmarna äro dock utsträckta emot dig, så länge din nådedag
warar, så länge du ännu blir kallad. "Han uträcker sina händer hela
dagen till ett olydigt och motsägande folk. " Men har det ock kommit
dertill, att du sjelf straffar din ondska och olydnad, wille gerna kunna tro
och lyda, men ännu dagligen känner naturens olydnad, hwilken ock
framträder i tankar, ord och gerningar, för hwilket allt du dock wid Jesu
fötter söker all nåd, både förlåtelse och hjelp, så är du wisserligen både
sökt och funnen af din himmelske Fader. Ty då är olydnaden mot
evangelium bruten, och du är redan i Fadrens famn. Måtte wi
aldrig glömma, hwad denna text säger, att Gud står med utsträckta
händer äfwen mot ett olydigt folk. Så måste då wisserligen den menniska
warda med all hans kärlek och glädje emottagen, som sjelf straffar sin
olydnad och innerligt önskar att kunna både tro och lyda Honom.
Just som jag är — i brist af allt,
Med hjertat ännu dödt och kallt,
Med synd, som ständigt rörer sig,
Jag kommer, Jesus, nu till dig,
Till dig, som dött för mig.
Betungad, swag och ängslig — o!
Jag finner ej på jorden ro.
Blott du förstår den konsten wäl
Att umgås med en sargad själ.
Jag kommer då till dig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
