Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 7 December
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än må hafwa råkat, så kunna wi icke bedja: "Fräls oss ifrån det
onda", utan att tänka på wåra synder. Dock, detta gäller äkta Guds
barn, som hafwa en gudsfruktans ande i sina hjertan. Och si, då skall
det icke heller länge dröja, äfwen om den yttre bedröfwelsen i förstone
upptager alla wåra tankar, innan wårt öga wänder sig till det inre,
eftersinnar och upptäcker, hwad Herren dermed åsyftar; och då går det,
såsom redan är sagdt, du får ingen ro, du kan icke hafwa någon riktig
tillförsigt till Herren, förrän du för Honom bekänt dina synder, förrän
du anklagat och dömt dig sjelf och gifwit dig skyldig till allt, sägande:
"Jag har förtjent tusen gånger mer än detta onda, i tid och ewighet,
ty jag har syndat. Fräls mig, fräls mig ifrån min synd." Och med
det ögonblick, då wi ödmjuka oss inför Herren, bekänna wår synd och
gifwa Honom rätt i hans domar, med det ögonblicket återkommer tröst
och hugswalelse och en barnslig tillförsigt till hans nåd, jemte den
wissheten: Herren skall höra min bön, Han skall frälsa mig ifrån allt ondt.
Men si, just emedan allt, hwad Herren gör, går derpå ut, att Han
will bota wårt största onda, synden, will göra oss andligen helbregda
och ewigt saliga, derföre — ja, hwad menen I wäl, att Han derföre
gör? — derföre gör Han så ofta twärtemot wår mening och wilja;
tager icke bort den utwärtes nöden, ja, ofta icke heller den inwärtes, utan
låter ock mycket andligt ondt plåga wår själ, trötta och utmatta wår
gamla menniska genom beständiga förödmjukelser, då wi mycket hellre wille
wara starka och helbregda. "Herren förer de sina underligen".
Derföre låter Han ditt plågsamma onda ännu någon tid fortfara, ja kanske
hela lifstiden igenom, och låter derjemte ännu något nytt ondt tillkomma.
Detta skall nu blifwa dig alldeles för hårdt, ja olidligt, du skall
förargas på Herrens regering, om du icke djupt betänker och fäster i ditt
hjerta hans trofasta mening och ändamål dermed, nemligen att rena och
förlossa dig från det största onda, synden, att helga din själ och kropp,
att uppfostra dig för himmelen. O, när en själ kommer till klart
medwetande häraf, huru kan hon icke då t. o. m. "berömma sig af
bedröfwelsen", glädja sig och tacka Gud för sina bittraste erfarenheter och
omsider blifwa en sådan menniska, som håller sorgen bättre än glädjen,
lidandet bättre än njutningen, fattigdomen bättre än öfwerflödet,
föraktet bättre än äran, döden bättre än lifwet.
O Gud, hur swårt, hur mörkt jag allting ser,
Dock är jag nöjd, om blott din wilja sker.
Jag wet en orsak och ett ändamål
Och wet, att Fadren ser, hwad barnet tål.
Ack, synden, synden den är orsak nog,
Min syndalust, som hjertat från dig drog;
Men ändamålet det är stort och godt:
Min frälsning och min Herres ära blott.
Så gör då, som du will — fullborda blott
Det werk, som du hos mig begynna fått!
Gif mig, hwad lidande som täckes dig;
Det är min winning, att du näpser mig.
Det är min winning, fast det kostar på,
Blott för att hela brukar du att slå,
Du dödar wäl, men ger ock lif igen;
Det är mig ljuft, att du mig späker än.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
