Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 26 December
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 26 December.
Det gjorde Gud, sändande sin Son i syndigt kötts liknelse.
Rom. 8: 3.
Dessa ord öppna för oss en hel werld af de herrligaste fröjdeämnen
— de ställa på en gång för ett andligt öga den rika uppfyllelsen af hela
den oräkneliga mängd af gudomliga uppenbarelser, löften och förebilder
till Christus, hwaraf hela gamla testamentets långa wäntotid war
uppfylld. "Den tiden, som af Fadren war förelagd", war nu kommen, då
gamla testamentets barnaålder och förmyndare-regering skulle hafwa sin
ända, då alla de profetiska orden och förebilderna skulle gå i fullbordan.
När änglabudskapet ljöd öfwer den bethlehemitiska ängden: "Si, jag
bådar eder en stor glädje, hwilken skall wederfaras allt folk, ty i dag är
eder född Frälsaren", då hade ordet blifwit kött, Gud hade sändt sin Son
i syndeligt kötts liknelse. Då såg man med ögonen, i den dyra krubban,
alla löftens innehåll. Här låg nu för ögonen den "qwinnans säd, som
skulle söndertrampa ormens hufwud"; här låg nu för ögonen den
"Abrahams säd, i hwilken alla slägter på jorden skulle warda wälsignade";
här nu den "hjelten af Juda, hwilken folken skulle tillfalla"; här nu den
"Davids son", som på samma gång war "Davids Herre"; här nu den
Zemah, telningen af den gamla Jesseroten, och det tecknet,
att en jungfru föder en son, som heter Immanuel, Gud med oss; här det "barnet,
som bär sitt herradöme uppå sina axlar och heter Underlig, Råd, Gud,
Hjelte, Ewig Fader, Fridsfurste; här den Israels Herre, som skulle
födas i Bethlehem, men — "hwilkens utgång har warit af begynnelsen
och af ewighet", ja, här det lammet, som skulle tagas ur hjorden, och
hwars blod, struket på dörrträden, skyddade mot förderfwaren. Af
sådana förutsägelser och bilder war gamla testamentets tid uppfylld. O,
hwad betyder dock detta? Hwad betyder detta, att genom en lång
werldsålder af fyratusen år löper en kedja af förutsägelser om en wiss
stor man, som skulle komma, som skulle söndertrampa ormens hufwud,
bära werldens synder, och i hwilken alla slägter på jorden skulle warda
välsignade? Här blifwa dock mitt mörka hjertas twifwel och motsägelser
emot dessa årtusendens oräkneliga wittnesbörd såsom för wädret
flygande dam och strån emot det gamla fasta berget. Herren Gud ware
ewigt lof och pris och tack för sin outsägliga gåfwa!
Gud sände sin Son. Här är nu sjelfwa hjertepunkten i wårt språk
och i hela wår christna tro. Men här är ock den punkt, som wi aldrig
kunna rätt få in i wårt hjerta. Här är den punkt, öfwer hwilken man
blott borde anställa böner med mycket åkallande, att Gud wille förbarma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
