Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lilla Rosa och Långa Leda. Med 13 teckningar af Elsa Beskow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utan att säga ett ord tog drottningen sin
dotter vid handen och gick strax in med henne i
kungsgården, så att ingen skulle få se, huru
hennes paddor hoppade. Och det säges, att efter
den dagen hade både hon och hennes dotter inte
svårt att hålla sig för skratt.
Styfmodern kunde nu inte längre lida att se Lilla
Rosa för sina ögon. Att plåga henne tjänade just
ingenting till, det hade hon sett; den enda hjälpen
skulle vara, om hon kunde taga lifvet af henne.
Natt och dag grubblade drottningen öfver huru
detta skulle gå till. Uppenbarligen tordes hon
inte göra det, ty då hade kungen blifvit ond och
låtit straffa henne. Slutligen hittade hon på, huru
hon skulle bära sig åt. Hon skickade i hemlighet
efter en skeppare, som låg färdig med sitt fartyg
att segla ut till främmande land. Honom lofvade
hon guld och gröna skogar, om han ville hämta
kungadottern om natten och fara ut med henne
och sänka henne i hafvets djup. Skepparen
svarade först tvärt nej, men drottningen tog då fram
en stor påse med guldslantar, som han skulle få,
om han bara ville göra henne denna lilla tjänsten.
När skepparen såg det myckna guldet, kunde han
inte längre stå emot utan lofvade till sist att
uträtta hennes befallningar.
Nästa natt väckte drottningen Lilla Rosa, lät
henne taga den tunga penningepåsen och skickade
henne med den ut på skeppet. Så snart
prinsessan kommit ombord, hissade skepparen seglen, och
fartyget satte ut från land. Men på stranden stod
drottningen, och hennes onda hjärta hoppade i
henne af glädje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
