Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lilla Rosa och Långa Leda. Med 13 teckningar af Elsa Beskow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fram, blef hon på det hjärtligaste mottagen, ty
unga kungen visste intet om hennes falskhet, och
Lilla Rosa ville inte längre tänka på det onda, hon
gjort. Själf ställde hon sig också mycket vänlig
och talade alla möjliga vackra ord. Efter en tid
sade hon, att nu måste hon hem till sitt igen, men
innan de skildes åt, ville hon gifva lilla Rosa en
liten minnesgåfva, som hon hade haft med sig. Hon
tog i detsamma fram ett fint linne, som var af
silke och sömmadt med guld i hvarendaste fåll.
Lilla Rosa tänkte icke på något svek utan tackade
för gåfvan, men styfmodern log i sitt falska hjärta,
ty hon visste väl, att hennes gåfva var förtrollad.
Några dagar sedan gamla drottningen hade farit sin
väg, tog Lilla Rosa fram det dyrbara linnet, strök
på tyget och beundrade de vackra sömmarna. Rätt
som det var fick hon också lust att profva, huru
det passade. Knappt hade hon dock dragit det öfver
sig, innan hon omskapades till en gås, som flög
ut genom fönstret och kastade sig i hafvet. Men
som hon hade gyllene hår, så fick gåsen gyllene
fjädrar. I samma ögonblick slutade linden att
spela, och näktergalen tystnade med sin sång, och
alla i kungsgården stannade midt i sina sysslor
och frågade hvad det var, som hade händt. Då
de kommo till drottningens rum, låg det fina
linnet på golfvet, men henne själf kunde de ingenstädes
finna. Det blef snart kunnigt, att drottningen var
försvunnen, och det blef då en stor sorg och
be-dröfvelse både i kungsgården och i hela riket.
Mest af alla sörjde unga kungen, Lilla Rosas man,
och han ville aldrig låta trösta sig.
Men om nätterna, när månen sken och kungens
öfverfiskare hade rott ut på hafvet för att vittja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
