Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lilla Rosa och Långa Leda. Med 13 teckningar af Elsa Beskow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
drottningen och om huru mycket ondt hon hade
gjort Lilla Rosa, och huru hon nu senast hade
gifvit henne det förtrollade linnet, som var skulden
till hela olyckan.
Kungen kunde inte tro sina öron.
— Det är inte möjligt, sade han, att den snälla
gamla drottningen kan ha gjort något så illa!
— Du tog väl noga vara på det vackra linnet,
som låg kvar i kammaren den dagen, då du sista
gången såg din drottning? frågade kvinnan.
— Ja, det gömde jag väl, svarade kungen.
Han tog fram det och lämnade det åt kvinnan.
— Låt oss nu strax gå till det rummet, där
du håller guldgåsen innestängd! sade hon.
De gjorde så. Kungen låste upp dörren, och
älfkvinnan gick rakt fram till gåsen och drog
linnet öfver hennes hals. Då löstes förtrollningen,
Lilla Rosa återfick sin rätta skepnad, och i
stället för den gyllene gåsen stod där en underskön
kvinna med guldgult hår. I samma ögonblick
började linden åter spela, och näktergalen sjöng i dess
topp, så att det var en lust och glädje däråt. Alla
i kungsgården släppte sina sysslor och kommo
springande för att hälsa sin drottning, och det
vardt en stor fröjd öfver hela landet. Kungen
tackade älfkvinnan för hennes hjälp och sände
genast sina män med henne för att fullgöra hans
löfte. De byggde en hög mur rundt omkring hela
berget, och från den tiden behöfde kvinnan och
hennes små barn icke längre oroas af kunga-kornas
trampande och råmande ofvanpå hennes tak.
Men nu skulle den elaka styfmodern straffas.
Man stod inte till svars med annat, sade unga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
