Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vallpojken och älfvekungen. Med 17 teckningar af Elsa Beskow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gon svår farlighet, så bryt sönder pipan! Då skall
jag komma och hjälpa dig, såsom jag har lofvat.
Vid dessa ord nickade gubben vänligt, och i
samma stund var han försvunnen. Pojken
pinglade med sin nya bjällra, fick strax korna med sig
och gaf sig med dem på hemvägen. När han kom
till gården, var det allaredan litet skumt, och
styf-modern stod ute på backen och väntade. Så fort
hon fick se honom, rusade hon fram och började
slå honom det värsta hon kunde.
— Gjorde jag rätt, så borde jag köra af med
dig med samma, skrek hon, du gör inte skäl för all
den gröten, du äter. Stryk, det är det enda, som
du har förtjänt, och det skall du också få, och
det så pass, så att du inte glömmer det, så länge
du lefver.
Pojken tänkte ett ögonblick på att ta och
prof-vä sin benpipa, men så tyckte han, att det ju inte
var någon fara å färde ännu så länge, och han
lät därför styfmodern hålla på. När hon slagit sig
trött, sade hon:
— Packa dig nu strax i säng, så att du i
morgon bittida kan komma upp med annat folk!
, Cic Pojken lofvade i sitt stilla sinne, att hon
hädanefter aldrig mer skulle behöfva ha besvär med
att väcka honom om morgnarna. Han smög sig
tyst upp på liöskullen och lade sig att sofva. Men
det blef inte mycket med hans sömn, ty han
drömde hela tiden om den lille gubben och om hans
pinglor och pipor och om kungsgårdar och
prinsessor och om alla möjliga farligheter och
äf-ventyr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
