Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vallpojken och älfvekungen. Med 17 teckningar af Elsa Beskow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fall inte sofva längre utan låg hela natten och
tänkte på älfve-kungens ord.
Så snart det vardt ljust, gick han upp på
slottet och bad köksmästaren, att han skulle få tala
med kungen. Köksmästaren vardt förvånad och
sade:
— Du har vallat i så många år, så du kunde
väl få litet påökt på lönen, utan att du just
be-höfde tala vid kungen själf.
— Tackar så mycket, svarade vallaren, men det
är inte det, som jag nu vill.
— Nå, livad är det du vill då? frågade
köksmästaren.
— Ja, jag ber så mycket om ursäkt, svarade
vallaren, men det får allt vara en affär mellan mig
och kungen, det.
— Ser man bara på, sade köksmästaren, du
ser sannerligen så viktig ut, som om du hörde
till själfva det kungliga huset. Får man kanske
vara så näsvis och fråga, om ers höghet tänker
bli prins endera dagen?
— Ja, hvem vet, svarade vallaren; hvad man
inte är, det kan man bli.
i Köksmästaren skrattade, så han höll på att bli
sjuk, men han följde i alla fall vallaren upp i stora
salen. Där satt kungen på sin tron och lutade
liufvudet mot handen och sörjde öfver sin
bort-röfvade dotter. Vallaren steg fram och hälsade och
frågade, huru det stod till. Kungen såg upp och
nickade vänligt.
— Tackar som frågar, svarade han, med mig är
det bara skräpet, allt sedan jag miste flickan min.
Men huru har du det själf? Det är väl inte något
på tok med dina får, vill jag tro?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
