Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vallpojken och älfvekungen. Med 17 teckningar af Elsa Beskow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mit öfver till ön. Där satte han sig ned på
marken och lät vallaren stiga af. Sedan detta var
gjordt, försvann han lika hastigt som han kommit.
Vallaren gick upp till slottet och steg in i
köket. Köksmästaren kom emot honom och frågade,
livad han hade för ärende. Vallaren svarade, att
han gärna skulle vilja ha tjänst där i huset, i
fall det händelsevis skulle finnas någon plats ledig.
— Det kommer an på hvad du kan för något,
sade köksmästaren.
— Jag kan valla fä, svarade vallaren.
— Ja, då kommer du alldeles som du vore
efterskickad, sade köksmästaren. Ser du, det här
slottet äger en jätte, som har en grufvelig massa
kor. Han beliöfver just nu en vallare som allra
bäst. Men det går väl med dig som med alla de
andra, kan jag tro, att du mister något kräk, och
om du det gör, så äter jätten upp dig med hull
och hår.
— Det var litet kusligt, svarade vallaren, men
inte tror jag just, att han skall bli så fet på mig.
I morgon bittida är jag färdig att börja min tjänst.
Dagen därpå dref vallaren till skogs med
jättens fä. De rände omkring i bergen och voro
ganska svåra att hålla reda på. Men så fort
vallaren förlorat någon af dem ur sikte, tog han
fram sin bjällra och rörde henne sakta fram ocli
tillbaka. Så snart korna hörde bjällran klinga,
kommo de springande, så att vallaren kunde räkna
öfver och se efter, att ingen fattades. När det
led mot kvällen, samlade han ihop sin hjord och
gaf sig på hemvägen. Då kom jätten gående emot
honom, tung och klumpig och grym att se uppå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
