Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vallpojken och älfvekungen. Med 17 teckningar af Elsa Beskow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillbaka till slottet. Där lade han af sig sin
örnhamn och sade:
— Ja, nu äro vi här igen, och bra länge skall
det dröja, innan vi härnäst ta oss en sådan här
lustresa. Redan i morgon skall du, min lilla
docka, hålla bröllop med mig, och du, min vän,
skall få komma med på bröllopet och dansa i
kedjor, innan du mister ditt unga lif. Men tills allt
blir i ordning, skola ni få vara litet i ensamheten
för er själfva, hvar och en på sitt ställe.
Därmed förde han prinsessan upp i
tornkammaren och låste järnportarna med sjudubbla lås.
Men vallaren lät han kasta i en fängelsehåla, väl
femton famnar under jord.
Här låg nu vallaren djupt nere i mörkret, där
hvarken sol eller måne kunde lysa. Glad till
sinnes var han inte, ty nu skulle prinsessan bli
jättens brud, och själf skulle han mista lifvet.
Då kom han ihåg, hvad älfvekungen hade sagt
honom första gången de talades vid, att om han
tredje gången komme i någon svår farlighet, så
skulle han bryta sönder benpipan. Nu tyckte han,
att det kunde vara på tiden att försöka denna sista
utväg; hjälpte inte den, så var allt hopp ute. Han
drog därför fram den lilla benpipan och bröt henne
midt i tu.
— God kväll! sade i detsamma en röst bakom
honom.
— God kväll igen! svarade vallaren och såg
sig om.
Då stod framför honom den lille älfvekungen.
— Hvad är det du vill? frågade älfvekungen.
— Å, var snäll och laga, att jag kan befria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
