Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prinsessan på glasberget. Med 13 teckningar af Edv. Forsström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Vet da inte, hvem det år, som talar dig till?
sade han. Jag är herre i det här landet, och jag har
makt att straffa dig, i fail du trilskas och inte
lyder mina befallningar.
Men inte heller detta hjälpte; vildmannen bet
bara ihop sina tänder. Som kungen redan i
förväg var misslynt, vardt han nu mycket vred.
— Bind honom, sade han till sina män, och
laga, att ni få honom med er! Men ni svara med
edra hufvuden för, att han inte slipper undan.
Härmed sprang han åter i sadeln, satte
sporrarna i hästens sidor och red utan vidare äfventyr
hem till sin kungsgård.
På den tiden var det en gammal sed, att så
snart kvällsvarden var slutad, skulle mjödhornen
sättas fram, och kungen och hans män skulle
sedan hålla dryckeslag till långt in på natten.
Därvid blef alltid mycket taladt men ändå mera
drucket. Så skedde också den här gången. Maten
togs bort, hornen buros fram, och männen började
dricka. Men pratet och lustigheten hade svårt att
komma sig riktigt i gång, ty kungen satt länge tyst
och tvär och stirrade framför sig. Till sist
fattade han dock ett stort horn och såg sig omkring.
— Nå, sade han, hvad tycka ni den här gången
om vår jakt? Har det någonsin förr blifvit sagdt
om oss, att vi kommit hem ur skogen med två
tomma händer?
— Nej, svarade männen, det är då både sant
och visst, att något sådant har aldrig blifvit sagdt,
och det vet hvar och en, att någon så god jägare,
som du är, inte står till att finna i hela vida världen.
Men detta har du minsann också i dag visat, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
