- Project Runeberg -  Svenska folksagor / Samling 1 /
93

[MARC] Author: Fridtjuv Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prinsessan på glasberget. Med 13 teckningar af Edv. Forsström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

med guldkrona på hufvudet och guldäpple i handen.
På ängen nedanför berget myllrade det af prinsar
och kungar, och de hade alla granna hästar och
glänsande rustningar, så att det riktigt gjorde ondt
i ögonen, när man tittade på dem. Åskådare
fattades dem inte heller i dag, ty alla, som kunde
krypa eller gå, hade kommit dit, och i stället för dem,
som brutit armar och ben af sig förra dagen, hade
det kommit lika många nya och fler till.

När allt var i ordning, lät kungen sina
trumpetare blåsa i horn och basuner, och i detsamma
sporrade friarne sina hästar och rände i väg uppåt
höjden. Men så fort någon häst hade fått alla fyra
hofvarna upp på glasberget, halkade han ned igen,
och detta var inte annat än man i förväg kunnat
vänta, ty berget var glatt som en is och brant som
ett kyrketak. Hästarne hoppade och halkade och
hoppade och halkade, och det vardt aldrig något annat,
huru länge de än höllo på. Men ryttarne voro
lika ifriga, ty prinsessan däruppe ville de alla ha,
och de fortsatte därför att rida, allt hvad tygen
höllo. Ingen kom dock mer än ett litet stycke upp,
förr än han hals öfver hufvud ramlade tillbaka
igen, och det var nog inte fritt, att en och annan
därvid bröt både armar och ben. Af allt detta
vardt det ett mäkta stort brak, ty hästhofvarna
smällde emot berget, och rustningarna skramlade,
och hästarna frustade, och folket skrek, så att gnyet
och oväsendet hördes vida vägar.

Under tiden vandrade prinsen omkring med
sina oxar långt bort i djupa skogen. När han
hörde larmet och vapenskramlet, satte han sig på
en sten, lutade hufvudet mot handen och föll i
djupa tankar. Han tänkte på prinsessan och und-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:54:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bffolksaga/1/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free