Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prinsessan på glasberget. Med 13 teckningar af Edv. Forsström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och vågade nätt och jämt andas. Prinsessan reste
sig för att genast kunna räcka honom äpplet. Men
han red inte ända fram, utan när han kom upp
på toppen, hälsade han henne artigt med
svärds-klingan och kastade plötsligt om sin häst samt
red tillbaka utför berget, så att det stod som en
lång silfverstrimma efter honom, där han flög
fram. Därefter försvann han i skogen så hastigt
som en hvirfvelvind. Då drogo åskådarna andan
igen och började tala i munnen på hvarandra,
och kungen sade, att det var en gosse, som han
gärna skulle vilja ha till svärson. Prinsessan själf
sade ingenting, men hoffröknarna hviskade
sinsemellan, att den gången var hon nog inte oense
med far sin.
redje dagen skulle friarne än en gång pröfva
sin lycka. Prinsessan kläddes åter igen i sina
präktiga kläder, och hela liofvet följde henne med
stor ståt ut till glasberget. Där sattes hon allra
öfverst uppe på toppen med guldkrona på
hufvu-det och guldäpple i handen. På ängen nedanför
berget myllrade det af prinsar och kungar, och
de hade alla granna hästar och glänsande
rustningar, så att det riktigt gjorde ondt i ögonen, när
man tittade på dem. Åskådare fattades dem inte
heller i dag, ty alla, som kunde krypa eller gå,
hade kommit dit, och i stället för dem, som
brutit armar och ben af sig förra dagen, hade det
kommit lika många nya och fler till.
När allt var i ordning, lät kungen sina
trumpetare blåsa i horn och basuner, och i detsamma
sporrade friarne sina hästar och rände i väg uppåt
höjden. Men så fort någon häst fått alla fyra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
