Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pojken, som åt i kapp med jätten. Med 6 teckningar af V. Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— I morgon, så fort det biir dager, skola vi
ge oss ut på logen och tröska.
Men detta tyckte pojken inte om.
— Nej, svarade han, tidigare af oss måste vi
vara. Är ni, far, lika arbetshågad som jag, så gå
vi upp och tröska i gryningen, innan vi äta
dag-vard.
Jätten var rädd, att pojken skulle kalla honom
lat, och sade därför ja. Därefter lade han sig att
sofva.
Tidigt på morgonen, medan det ännu var mörkt,
kom pojken till jättens säng och ruskade honom
vaken. Han var inte vidare hågad att stiga upp men
bekvämade sig slutligen härtill, och de gingo så
båda till logen. Jätten visste, hvar två stora
sla-gor funnos, och dem trefvade han rätt på. Den
ena behöll han själf, den andra räckte han åt
pojken. Denne försökte lyfta sin slaga, men hon var
så tung, att han inte ens kunde få henne från
golf-vet. Han släpade henne då till vrån och fick i
stället fatt på en stor påk, som stod där.
— Ja, nu börja vi, sade han, och för hvar
gång jätten dängde sin slaga i loggolfvet, dunkade
pojken hårdt med sin påk.
Jätten märkte ingenting, och så höllo de på,
ända tills dagern började titta in emellan
väggspringorna. Då sade pojken:
— Nu kan det vara på tid att vi gå hem och
äta dagvard.
— Ja, svarade jätten, nu ha vi gjort riktigt
ordentligt skäl för maten bägge två.
Sedan de ätit, gick jätten ensam till fähuset för
att hämta sina troll-oxar. Men på fähuset var ingen
dörr, utan jätten tog hela huset och lyfte upp det,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
