- Project Runeberg -  Svenska folksagor / Samling 1 /
147

[MARC] Author: Fridtjuv Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det svarta skrinet och det röda. Med 18 teckningar af Jenny Nyström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skeda, och det höll hon på med så flitigt, så att
hon glömde både mat och dryck. Men garnet var
skört och ojämnt och ville inte hålla, utan det bara
ideligen brast i ett bristande, och ju längre hon
höll på, dess värre blef det. Flickan undrade, hur
i all världen hon skulle bära sig åt för att få
garnet att hålla, men det var henne stört omöjligt,
hon kunde inte utgrunda något sätt. Då blef hon
mycket bedröfvad, stannade väfbommen, lade
ansiktet i händerna oeh grät bitterligen. I detsamma
hörde hon ett litet krafsande på dörren.

— Stackars kissarna små, sade hon, er har jag
ju alldeles glömt bort; inte skola ni behöfva sitta
emellan och slita ondt, bara för att inte jag kan
reda mig med mina sysslor.

Därmed steg hon upp och gläntade på dörren.
Då kommo kissarna insmygande, den ena efter den
andra, och de krökte på svansarna och ströko sig
emot henne och gjorde sig så läckra de kunde.
När de sågo, att hon hade gråtit, jamade de:

— Hvad är du så ledsen för, lilla vän?

Hvad är du så ledsen för, lilla vän?

— Jo, svarade flickan, väl må jag vara ledsen

och inte glad, ty min matmor har befallt mig väfva
en väf, och den väfven skall vara färdig tills i kväll,
innan solen rinner ned. Men garnet är så skört

och ohålligt, så att det går på tok med allt ihop.

— Å hå, är det inte värre, jamade kattorna, då
blir det väl någon råd. Du har varit så snäll emot
oss, så det är inte för mycket, om vi hjälpa dig
litet igen, när vi komma åt. Sätt dig till
spolroc-ken, du, och spola, så skall det gå som en dans.

Därmed foro alla kissarna på en gång upp i
väfstolen och började väfva så det stod härliga till.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:54:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bffolksaga/1/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free