Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det svarta skrinet och det röda. Med 18 teckningar af Jenny Nyström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jo, det var mig just en skön tös, sade hon,
men håll på så där du, så får du nog se, hur det
går dig i världen!]
När flickan hade klifvit i väg ett stycke igen.
kom hon till den stora apeln. Han stod äfven i
år så öfverfull med äpplen, att grenarna slokade
och hängde ända ned till marken. När apeln fick
se flickan, darrade han af rädsla och sade:
— Kära lilla jungfrun, gör inte illa åt mig.
stackars apel! Vill du läska dig med mina frukter,
så plocka och ät så mycket du vill! Men tag
ingenting med dig och kasta inte heller bort något,
utan hvad som blir öfver skall du vara snäll och
gräfva ner vid min rot!
— När har jag blifvit du med dig, ditt slokiga
åbäkc? skrek flickan och satte näsan i vädret. Det
kan du allt tro, att jag skulle ta befallningar af
en sådan gammal dumsnut! Ja, vänta bara, så skall
du få se!
Därmed klef hon upp i trädet och rystade ned
hvart enda äpple, både moget och omoget. Sedan
bet hon en bil ur så många hon orkade med och
kastade bort det öfriga. Till sist bröt hon af
grenarna och strödde kvistar och löf åt alla håll. När
detta var gjordt, marscherade hon med stora steg
vidare. Men apeln tittade hvasst efter henne och
skakade sin nakna topp.
— Jo, det var mig just en skön tös, sade han,
men håll på så där du, så får du nog se, hur det
går dig i världen!
När det led emot kvällen, kom flickan
ändtli-gen fram till grinden, och där satt den gamla, gamla
gumman och hvilade sig emot grindstolpen. Men
nu skall man inte tro, att flickan vårdade sig om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
