Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jättestugan med korftaket. Med 9 teckningar af Karl Aspelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nära på ända ned till marken, och att det bestod
af bara korfvar.
— Åj, åj, så mycket mat, tänkte han, nu skall
då lilla syster inte behöfva svälta ihjäl!
Men innan han vågade gå in och begära
något, måste han först se efter, hvad det kunde vara
för folk, som rådde om all den sköna maten. Han
kraflade sig därför upp på taket och kröp
försiktigt ända fram till rökhålet. När han nu tittade
ned, fick han se en gammal jätte, som bodde
därinne med sin käring. Jätten var en otäck
män-niskoätare, och käringen var en häxa, och det en
af de allra värsta ändå. Båda sågo faseligen
grymma ut, och pojken förstod strax, att de hellre
skulle äta upp både honom och hans syster än
de komme att ge bort en enda liten bit af sina
många korfvar. Han började därför krypa ned
igen. Medan han kröp, tog han en liten knippa
korf och stoppade den i fickan. Men härvid
råkade han göra litet buller. Detta märkte jätten,
ty han hade stora öron och fin hörsel. Han
tittade uppåt och ropade med dundrande stämma:
— Hvem är det, som prasslar på mitt tak?
Pojken begrep, att det gällde lifvet och svarade
därför med späd och pipig röst:
— Bara en liten, liten fågel.
— Jaså, sade jätten brummande, då kan du
ingen skada göra, men packa dig i alla fall bort!
Pojken hoppade ned i gräset och sprang det
fortaste han kunde bort till sin syster. Hon hade
varit ängslig, att han aldrig mer skulle komma
tillbaka. Men nu blef hon mycket glad, och båda
läto sig korfven väl smaka.
Så gingo ett par dagar. Pojken och flickan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
