Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jättestugan med korftaket. Med 9 teckningar af Karl Aspelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trind, som han hade varit hemma hos far och mor,
och ingen skulle längre kunnat se på honom, att
han hade gått i skogen och svultit i Ilera dagar.
Men under tidén gick jätten och längtade efter
den sköna steken. När det lidit ett par dagar, blef
han otålig och sade till häxan:
— Har du inte den där tuppkycklingen färdig
än? Snart vill jag fara och bjuda våra släktingar
på gästabud. Nu tycker jag han kan vara
tillräckligt fet.
— Nog har jag gödt honom, så godt jag
förstått, sade jättekäringen, men det är väl bäst du
ser efter själf.
Jätten gick till kammaren och ropade åt
pojken:
— Är du fet än?
— A ja, jag tar mig allt hvad jag kan, svarade
pojken. Men än så länge duger jag nog inte till
kalas-mat.
— Stick ut ditt finger, så får jag känna, sade
jätten.
Men pojken anade oråd och stack i stället ut
en träpinne, som han hade i fickan. Jätten tog
sin knif och skar i pinnen.
— Useli, sade han, du är ju så hård och
mager i hullet, som om du vore af trä. Hör du mor,
tillade han, det är då riktigt uselt af dig, att du.
inte kunnat få honom mörare. Du är tvungen att
ge honom dubbelt så mycket nötkärnor och söt
mjölk, som han hittills har fått.
— Ack, sådant elände, jämrade sig häxan, nog
har jag bjudit till alltid, men han vill väl inte ätai
och bli fet, den lilla lymmeln.
— Då får du stoppa i honom, sade jätten, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
