Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jättestugan med korftaket. Med 9 teckningar af Karl Aspelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den sköna steken. Hvar gång han tänkte på den,
så smackade han med tungan och slickade sig om
munnen. När det så hade gått några dagar igen,
blef han otålig och sade till häxan:
— Nå, har du inte den där tuppkycklingen
färdig än? I dag vill jag fara i väg och bjuda våra
släktingar på gästabud. Nu tycker jag verkligen
du borde ha honom tillräckligt fet,
— Nog har jag gödt honom, så godt jag
förstått, sade häxan, men det är väl bäst du ser
efter själf.
Jätten gick till kammaren och ropade åt pojken:
— Är du fet än?
— Å ja, jag tar mig allt hvad jag kan, svarade
pojken. Men än så länge duger jag nog inte till
kalas-mat.
— Stick ut ditt finger, så får jag känna, sade
jätten.
Men pojken visste nu, hvad det var fråga om,
och stack därför i stället ut den träpinnen, som
han förra gången hade narrat jätten med. Jätten
tog sin knif och skar i pinnen.
— Usch, sade han, du är ju lika hård och
mager i hullet nu också. Hör du, mor, tillade han,
hvad är det för ett spektakel, att du inte kunnat
få pojken mörare? Sade jag inte åt dig, att du
skulle ge honom dubbelt så mycket nötkärnor och
söt mjölk, som han hade fått förut?
—’ Ack, sådant elände, jämrade sig häxan, nog.
har jag bjudit till alltid, men det syns ju tydligt,
att han inte vill äta och bli fet, den lilla lymmeln.
Vet du, det lönar sig bestämdt inte att kosta
något vidare arbete på honom. Tycker du som jag,
så ta vi honom, sådan han är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
