- Project Runeberg -  Svenska folksagor / Samling 1 /
228

[MARC] Author: Fridtjuv Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prins Hatt under jorden. Med 32 teckningar af Elsa Beskow

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Kära min hustru, sade prins Hatt för tredje
gången, ser du verkligen ingenting ännu?

— Jo, svarade prinsessan, nu tycker jag, att
jag ser ett stort hus skymta fram därborta, och
dess tak blänker gult, som om det vore af klart
guld.

— Det är bra, sade prinsen, då äro vi framme
vid det slottet, där min yngsta syster är drottning.
Nu skall du gå in och hälsa ifrån mig och be,
att hon tar vår lilla flicka och uppfostrar henne,
tills du kommer tillbaka. Men själf får jag inte
komma in under hennes tak, och inte heller får
du låta henne komma hit ut till mig, om hon
också aldrig så gärna skulle vilja. Ty får hon det,
så har du sett mig för sista gången.

Ja, prinsessan lofvade göra som han hade sagt.
Hon tog sin lilla flicka på armen och gick upp
på slottet. Där råkade hon sin svägerska och
berättade för henne allt, hvad som hade händt, och till
sist framförde hon sin mans hälsning. Drottningen
föll henne om halsen och lofvade, att hon skulle
vara som en mor för flickan. Men när nu
prinsessan hade lämnat ifrån sig sitt sista barn, gjorde det
henne så ondt, så att hjärtat ville brista i hennes
bröst, och när hon vände tillbaka, gick hon som i
en dvala, så att hon hvarken hörde eller såg. Och
hennes svägerska följde med henne, utan att hon
märkte det eller kom ihåg att säga någonting
däremot. Men när de kommo fram till den blinde
prinsen, som satt ensam därute och väntade, kunde
systern icke hålla sig tillbaka utan sprang fram
och kastade sig om hans hals och grät bitterligen.
Men när prinsen märkte, hvem det var, bleknade
han, så att han blef som en snö.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:54:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bffolksaga/1/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free