- Project Runeberg -  Bidrag till Finlands naturkännedom, etnografi och statistik, utgifna af Finska Vetenskapssocieteten / Tionde och sista häftet /
137

(1857-1864)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

137

slägtens bekymmer, tårar och lidanden äro glömde. Också har,
som Senatens ekonomie departement år 1827 i utlåtande till
Kejsaren yttrar: »ortens spannemåls produktion ifrån uråldriga
tider varit så ringa, att invånarene städse nödgats blanda rötter
och bark, halm, stamp och agnar uti brödet".

Att icke dess mindre tidtals spanmålsexport egt rum är
obestrideligt. Uti en i böljan på 1780talet uppsatt promemoria
åberopas spanmålsförsäljning uttryckeligen ibland utvägarne att
anskaffa medel till utskyldernes liqviderande och uppköp af
nödvändighetsvaran salt Också hände väl att spanmålen försåldes
till förvärfvande af penningar, medan barkbröd åts hemma, och
endast då förspordes klagan när icke ens så mycket mjöl
återstod, som till blandningen nödvändigt behöfdes.

Den producerade spanmålen vanns dock icke endast ur
regelbundet häfdade åkrar. Det ifrån urminnestid idkade
svedjandet, eller det nomadiserande för vårt folk egendomliga
jordbruket, beredde först en möjlighet för subsistens i landets
ödemarker och urskogar, samt blef för de trakter, hvilka omfatta
det nuvarande Kuopio län, under århundraden, om icke den
uteslutande, åtminstone den vida vägnar förnämsta näringsgren.
Enligt de äldsta bibehållna uppbördslängderne var det
regelbundna åkerbruket i dessa aflägsna byggder alldeles okändt.
För år 1543 heter det; „Wdij Nyslottz länn är inghi årlige
eller stadige sedesåkrar som wdij Tavestlandh eller
annorste-des wdij Finlandh, utann moste bruka skogen och hugga
svide-landh, them the nytia kunna till thet högsta påå 6 eller 8
åår tilgörands. Sedhan moste the åther besee sigh åm andre
åkrar och sedeslandh". Väl hade en redan 1664 utfärdad
skogsordning fastställt att svedjandet ej skulle tillåtas, innan markens
tjenlighet dertill blifvit undersökt, men 1692 förklarades med
särskildt afseende på Finland, att allmogen å de skogrikare
or-terne fritt skulle få nyttja sved i förhållande till skogens vid-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:56:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bfnes/10/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free