Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
31 Juli 1811 öfvergår ifrån far till äldste son ensam, hvaremot
de öfrige barnen, flere eller förre, så snart de kommit till den
ålder att de förmå föda sig sjelfve, måste vika ifrån hemmanet.
Afsigten var ofelbart att förekbmma kronohemmanens obestånd
genom öfverbefolkning, genom nödvändigheten att underhålla ett
talrikare hushåll, än de mägtade föda. Men en annan större
olägenhet blef i denna landsort en följd deraf. Redan den 20
Juni 1827 uti underdånig berättelse till Kejsaren, angående
Kuopio läns då öfverklagade obestånd, förmäles hurusom
ekonomiska inrättningar och stadganden, som varit nyttige för en
landsort eller medfört gagn för hela landet i allmänhet,
tillskyndat något visst län verkelig skada. Till sådana räknas
förordningen om kronohemmans besittning för Kuopio län, emedan de
ifrån hemmanen afhyste yngre barnen förvandlats till inhysingar,
de der ofta sakna utväg till ärligt näringsfång. Att förekomma
en sådan tillökning af obesutten befolkning föreslogs
underlättande af skatteköp, hvaraf en för Kuopio län särskildt utfärdad
skatteköps författning af d. 14 Nov. 1827 blef en följd, och
hvarigenom skatteköpssumman fördelades på 20 år. Denna
författning förklarades och utvidgades ytterligare medelst Kejs.
Senatens bref af den 16 Aug. 1848, hvarmedelst betalningstiden
förlängdes till 25 år och skatterätt skulle inträda med första
årets afbetalning. Men som icke dess mindre med skatteköpen
drog ut på tiden, af orsak att jordens skattläggning och
storskifte mötte många fördröjande hinder, har under tiden denna
icke jordegande talrika folkklass, den såkallade lösa befolkningen
i länet tillkommit, hvilken väl har samma behof att ifrån
landets jord vinna sin föda, men icke samma uppmaning att den
odla, då densamma endast kan påräkna den ögonblickliga
arbets-legan, icke någon varaktig afkastning af den på jordens odling
nedlagda möda, och derföre också jemnt arbetar så mycket,
som till fyllande af de närmaste behofven oundgängligen blir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
