Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
Tjädrar bruka leka; och knappast har en Tjäder om våren
hunnit Öppna näbben till spel, förrän den öfverallt i skogarna
kringstrykande krypskytten tillsluter den för evigt. Om detta oerhörda
missbruk af jagten och gäckande utaf gällande författningar, vore
mycket att säga; men här är icke rätta stället att afhandla detta
ämne, som dock vore värdt att allvarligt behjertas.
Orren (Tetrao tetris Lin.). Orren är allmän och
förekommer talrikt på alla de orter i Kuopiotrakten, der barr- och
löfskog omvexla. Som unge och så länge hvaije kull lefver
endast för sig, träffas orren såväl uti barrskog i ljungbevext
berg-bunden mark i laggen af mindre mossar och kärr, som ock uti
löfskog, i ängsmarker och beteshagar. Allmännare förekommer
hon uti odlade trakter, icke långt aflägsna från bebodda ställen, än
uti vidsträckta ödemarks-skogar. Som unge uppehåller sig orren
ständigt på marken (hela sommaren lefva äfven gamla tupparne
på marken, hvar för sig, ensligt spridda, uti yngre, täta löfskogar
och ute på skogbevexta holmar) och lifnärer sig af insekter, sär*
skilda bärslag m. m. Sedan hannungen erhållit sin utbildade
(svarta) drägt och höstfroster inträffa, begynna såväl gamla, som
unga att småningom tillbringa någon tid af morgonen och
förmiddagen uti träd. De träffas då nästan alltid i tallskog och
synas derstädes endast för sitt nöje tillbringa en stund i
trädkronorna, så länge marken är bar och de der kunna finna
sin föda. En lugn och dimmig eller kall rimfrostmorgon hör
man denna tid ofta orren kuttra och blåsa, alldeles lika som
om våren. Den kuttrande orren är derunder oftast helt allena
och sitter uppe på högsta toppen af en högre fur eller gran.
Professor Nilsson uppger (Skand. Fauna, 2:a d. pag. 70), att de
orrar, som om hösten kuttra, vanligen äro ungorrar. Sådant
är åtminstone icke förhållandet med våra finska orrar; ty de,
som här kuttra om hösten, äro alltid gamla. Äfven ungorren
har jag någon gång, sent på hösten, hört göra försök att kuttra;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
