Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
là
höjden i norra delen omvexlar frän 400—300 f., i mellersta
delen frän 300—100 f. och slutligen i hela kusttrakten frän
Borgå "till Fredrikshamn från 100—0 f. I skärgården höja sig
holmarne obetydligt, högst 50 fot öfver hafsytan. Härifrån gör
dock Högland ett stort undantag genom att lyfta sin hjessa till
den ansenliga höjden af 448 fot öfver hafvet.
I sammanhang härmed torde det löna mödan omnämna, att
landet i dessa nejder under tidernas lopp betydligt höjt sig öfver
hafsytan, hvartill man kan sluta af flere omständigheter. I Perno
sockens norra del i den stora Reuso mossen, som numera ligger
mer än 60 fot öfver hafsytan och är öfver en mil aflägsen från
kusten, har man under gräfningar råkat på en skepps-köl. Idlax
gård i samma socken, som blifvit skattlagd för idfisket i viken,
äger numera i stället för viken en äng. Man uppvisar ännu
stället, der skepp och båtar blifvit byggda*). På Wässö-landet,
en mycket stor holme i Borgå skärgård, finnes mellan
Skafvar-böle och Lomböle byar på mer än y4 mils afstånd från stranden
en stor sten, iivari en jernring är inslagen och som sålunda
fordom tjenat till vidfästning för farkoster. Af ängarnes
sträckning kan man sluta till att hela Wässö-landet fordom måste
bestått af flere smärre holmar, hvaraf kanske också dess namn
(Wesi=vatten) härleder sig. Det långsträckta, smala sund, den
s. k. Fladan, som åtskiljer Wässö från fasta landet, blir årligen
allt grundare och kan snart icke mera befaras, så vida det icke
muddras upp. I hela skärgården kunna många igengrodda sund
uppvisas, der enligt folkets utsago i icke alltför aflägsna tider
större farkoster seglat fram.
Bergen, som i allmänhet äro låga, föga öfverstigande 100
fot, beklädas vanligtvis af gles barr-skog och äro till större delen
jemt och långsamt sluttande mot det omgifvande landet, med
*) Se «Beskrifning öfver Perno socken* af A. J. Hipping. 1817.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
