Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
mycket gamla hvitgråa; handpennorna svarta med hvita spolar
och utfanet inåt askgrått; stjerten rent hvit, dess Öfra täckare
hvita, de nedra bruna.
Ung fogel: Näbben svart med gul vaxhud och mun vikar; *
iris brun; benen gula. Hufvud och hals mörkbruna med ljusa
spetskanter på fjädrarna, den sednare framtill med ljusa
lång-fläckar; hela fogeln fläckig af ljusgulbrunl och svart, sålunda
att de inåt ljusa fjädrarna hafva svarta spolfläckar, hvilka mot
spetsarna utvidga sig till en stor fläck, som intager hela fjäder*
spetsen; armpennorna och deras stora täckare utåt svarta,
kantade med ljust; handpennorna svarta; stjertpennorna fläckiga och
spräckliga af hvitt, ljusrostgult och svart; stjerttäckarne smuts
färgade och gråbruntspräckliga. Vingbr. ända till 8 fot.
Anmårkn. Den unga Hafsörnen beskrefs af Prof. Nilsson ännu uti 1835 års
uppl. af Skand. Fauna under namn af Falco ossifragus (Stor Hafsörn),
men dess arträtlighet sattes isynnerhet sednare i fråga af många
Ornithologer, och bland dera af W. v. Wright, som under åtta års tid
i Bohuslän hade tillfälle att undersöka en mängd af dessa foglar och
i alla åldrar. Resultatet af dessa iakttagelser blef, att han
öfverty-gades om ott F. ossifragus är blott en ung AWicilla. Han lemnar uti
Götheborgs Handl. 1850 I Haft. sid. 75 en tabell, som upptager
dimensionerna af 12 olika Hafsörnar, yngre och äldre, och visar der
huru varierande måtten äro hos olika individer, såväl gamla som unga.
Hafsörnen förekommer temligen allmänt vid våra hafskuster;
och stundom ganska långt inåt landet, t. ex. vid Kuopio.
Denna Örn lefver af fisk och fogel. Enligt W. v. Wright
äro Knipan, Prackan och Alkan (Tordmulen) de foglar han oftast
förtär. Sällan finner man spår efter Gräsanden vid
Hafsörnar-nas nästen, troligen till följe deraf att denna uppmärksamma and
i god tid tager till vingarna, då han ser örnen, men öfriga
simfoglar söka att genom dykning undkomma, »hvilket dock ej
räddar dem, om det sker på så grundt vatten att örnen kan se
och följa öfver dem tills de af brist på luft tvingas att komma
upp igen, ty de blifva då genast gripna."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
