- Project Runeberg -  Bidrag till Finlands naturkännedom, etnografi och statistik, utgifna af Finska Vetenskapssocieteten / Femte häftet /
20

(1857-1864)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

20

betraktande många olikheter, om man ock förbiser Jagtfalkens
mycket betydligare storlek.

Näbben svart, vid roten blåaktig; ögonkrets och fötter
smutsigt ljusblå; iris mörkbrun. Det mörka kindstrecket
(karakteristiskt hos Adelfalkarna) som från näbbviken går ned mellan
strupen och kinderna, är mera utmärkt än hos dé gamla; det består
af tättstående svartbruna streck. Kinderna gråbruna, streckade
af svart; hjessan och bakhalsen bruna, äfven svartstreckade, den
sednare jemte ett band ofvan eller mer bakom ögat, med
blandning af hvitt; svalget och pannan smutsigt hvita; hela
underlifvet gulaktigt hvitt, hvarje fjäder med en oregelmässig brun
lan-settformig fläck; dessa fläckar äro helt smala på framhalsen,
småningom på kräfvan och bröstet stora, breda och sammanlöpande,
på kroppen bakut inunder blott smala låågstreck. Hela öfra
kroppen djupt gråbrun med ljusa fjäderkanter, på gumpens och
vingarnas större täckfjädrar med ensliga små gulhvita fläckar;
vingpennorna mycket mörkbruna med hvitbruna kanter, och många
ljust rostgula fläckar på infanet. Stjertpennorna gråbruna, med
ljus kantning, 12 gulaktigt hvita tvärfläckar mellan spolen och
kanten af fanet; dessa äro minst och otydligast på det mellersta
pennparet.

De olika könen skiljas blott på storleken; dock är honan
mera fläckig på underlifvet. De unga äro något mindre än de
gamla falkarne.

Från den mörka färgteckningen öfvergå de småningom i de
gamlas ljusa.

Jagtfalken af så ädel natur, lefver endast af lefvande
fångade varmblodiga djur, förnämligast fogel, och går aldrig på
några döda. Alla Höns- och Dufarter utgöra hans läckerbitar och
Riporna hafva i honom en fruktansvärd fiende. — I sättet att
fånga sitt rof har han mycket gemensamt med Dufhöken. Likt
denna störtar han sig från höjden pilsnabbt öfver.profvet£för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:55:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bfnes/5/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free