Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8n
från den ena skogsdungen till den andra, samt mest hålla sig
högt uppe i de höga björkarna, äro de ytterst svåra att
observera; isynnerhet om man icke har serdeles godt om tid.
Utom det egentliga eller lockljudet, som består af tvenne
efter hvarandra kommande, höga, klara och klingande hvisslande
ljud, hafva de flera andra läten. Den gamla hannen har en
q vittrande, men mera svag sårig, hvilken blott på nära håll kan
höras, och hvarunder han ändtligen sitter stilla; dessutom hafva
de gamla då de jaga hvarandra, ett skarpt ljud, som mycket liknar
det hos Lärkfalken, stadd i nöd; och ett, snarlikt det hos
Sylvia Hypolais då den börjar sin sång. Den gamla honan har
utom det gemensamma sträfva lätet, ett varningsljud, mycket
liknande det hos Dubbeltrasten. Ungarna låta höra ett kort,
flera gångor å rad upprepad t, ängsligt ljudande Me, som i
likhet med de gamles höres temligen långt. Dessutom hörde jag
stundom ljudet af en, förmodligen fjolårig hanne, som öfvade
sig i de gamlas lockljud*
Som ofvan nämndes, äro Gultrastarna mycket sällskapliga;
foglar och makarna visa hvarandra stor tillgifvenhet. En
gammal hanne, hvars hona jag af misstag (jag trodde den vara en
fjolårig hanne) skjöt, höll sig derefter mest ensam, och hade ett
serdeles klagande lockljud, det han oupphörligt lät höra i samma
skogsdunge, det* honan blef skjuten, ochv under hela den tid han
ännu fanns qvar.
Att dessa foglar dock stundom öfvergifva de höga
björkarnas kronor och taga plats äfven ganska lågt ned vid marken,
såg jag någongång vid ängar och dylika ställen, der de då
förmodligen fångade gräshoppor och skalinsekter, af hvilka lemningar
funnos i kräfvan hos alla de 6 jag skjöt. Äfven hade jag engång,
ehuru på temligen långt afstånd, tillfälle att se huru hela flocken
af gultrastar (dock icke alla på en gång) från kronorna af en
på stranden stående trädgrupp, repeterade gångor flögo ned till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
