- Project Runeberg -  Bidrag till Finlands naturkännedom, etnografi och statistik, utgifna af Finska Vetenskapssocieteten / Femte häftet /
138

(1857-1864)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

138

olivgult eller grått. Vingar och stjert mörkbruna, deras pennor
och täckare kantade med ryggens färg, hvilken kantning
småningom blir smalare mot pennornas spetsar, som hafva blott en
smal kantning af ljusbrunaktigt. Näbben mörkbrun, käkkanterna
ljusa, gulaktiga. Iris mörkbrun. Benen mörkt gulbruna.
Originalmålning.

Ånmårkn. i. Att skilja denna från föregående är ytterst svårt, om man
icke har äfven den andra till hands. Jag har knappt funnit någon
annan olikhet dem emellan än den, att Gransångaren eller
ifrågavarande art har mörka tarser, då de jemte tårna hos LÖfsångaren äro .
ljusa;, sam t att den sednare har renare färger på hufvudets och
halsens sidor; äfvensom desamma ljusare på örontrakten.
Anmütkn. 2. Från Gröna Sångaren skiljes såväl denna som LÖfsångaren
genom att afståndet mellan ving- och stjertspetsen hos förstnämnde
är blott lü/16 tum, då det hos båda de sednare är 14—15/16 tum. Det
är unga och gamla af dessa tre arter om hösten (eller rättare mot
hösten), som af ett mindre vant öga kunna förvexlas, ehuru äfven då
Gröna Sångaren är mera (verkligt) grön än de andra två, hvilkas nya
drägt då är mera olivgrönaktig än om våren, och isynnerhet under
sommarn, då den är urblekt.
Gransångaren tillhör mera landets mellersta och nordliga
delar, men är vida mindre allmän än föregående, den han till
storlek och färgteckning så mycket liknar, att man egentligen
endast på lätet kan skilja dem. Men detta är likaså lätt, som Set
ftrra är svårt, ty Gransångarens till-M-tüUaüt är en så
egendomlig sång, att den engång hörd lätt behålles i minnet.
Deras lockljud är lika, men uti Gransångarens sång ingår ännu ett
ljud af stor likhet med en syrsas, hvilket sednare dock knappt
höres ned från toppen af en hög gran, der han ofta sjunger. Han
bebor större och gröfre skogar (isynnerhet granskogar) än den
föregående.

d) Kärrsångare (Calamoherpe, Boie).

Pannan nedtryckt och spetsigt utlöpande i näbben, som är
långsträckt, temligen stark, vid roten bred, utåt hoptryckt och
med tydlig ryggkant; öfver mungipan några borst. Tar-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:55:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bfnes/5/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free