- Project Runeberg -  Bidrag till Finlands naturkännedom, etnografi och statistik, utgifna af Finska Vetenskapssocieteten / Femte häftet /
182

(1857-1864)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

182

fann såväl han sora andra Svenska ornithologer densamma äfven
i Sverige; och numera antages den allmänt som en egen art. Den
synes tillhöra mera det norra än södra Sverige. Dess läte fann
hr Liljeborg vara sträfvare än det hos P. palustris.

Under en resa genom Sverige 1857 om sommarn, hade
jag tillfälle att på zool. museum i Upsala jemföra båda
ifrågavarande mesarter, och tror mig kunna försäkra att vi i Finland
hafva blott P. borealis, hvilken hufvudsakligen skiljer sig från den
andra genom i allmänhet renare färger; hufvudets och halsens
sidor rent hvita; armpennornas kantning ljus; och dessutom äro
den yttersta och 2:dra stjertpennan betydligt kortare än hos P.
palustris, hos hvilken de synas bredare och i spetsen mindre
afsneddade.

Anmärka. Då vi nu fått P. borealis i stället för P. palustris, förlora vi
äfven det svenska namnet för den sednare. Vår kunde ju heta
Gråmes-i fall man icke vill kalla den Nordlig mes.

\

Gråmesen är hos oss den talrikast förekommande mesarten
och det öfver bela landet. Under det han oupphörligt är i
rörelse för att söka sin föda, hufvudsakligast på barrträden, låter
han ständigt höra sitt svaga tih, tih, men deremellan ett
starkare ljud, mera utdraget och slutande med tjäh.

Under en sommar hade jag tillfälle att observera denna trefliga
och alldeles icke rädda fogels beteende, då svalor och andra foglar
•gåfvo tillkänna Att Höken (det var en Lärkfalk) fanns i
grannskapet. Den förut så lifliga Mesen blef på en gång orörlig vid
fen upprätt stående trädgren, der han intog samma ställning för
en lång sttinil, ütan att det minsta röra på sig.

•Bergaktig barrskogsmark med enbuskar synas de föredraga
framför ftnnøn skog — men förekomma äfven i björkskogar under
gitt framåtsträfvande.

Vid gårdarna ser man dem äfven under vintern, men i
spriilda individer. i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:55:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bfnes/5/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free