Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.249
med Skarpt markerade svartbruna spolfläckar. (Skjuten 9 Juli.)
Orig.-måln.
Stöfre Korsnäbben är en öfver hela vårt land i
barrskogarne förekommande fogel, likasom följande eller Mindre
Korsnäbben. Med en särdeles skicklighet afskära dessa foglar
tall-eller grankottarnas fästen vid ändan af de fina grenarna, äntra
upp tillbaka på qvisten med kotten, fatta den med ena foten
(medan de med den andra hålla sig fast vid qvisten) och förtära
dess frön, utan att derunder ofta afbryta den allmänna tystnaden
hos hela flocken af likar. Blott genom de redan afplockade
kottarnas nedfallande då och då från kronan af ett större träd,
märker man mången gång Korsnäbbarnas närvaro. Destomera
låta de höra af sig, då de uppmana hvarandra att öfvergifva en
trädtopp, der de kunnat sitta under flera timmar. De skrika då sitt
köp, \öp och tjuck, tjuck, som är starkare än hos följande art;
äfven sången liknar den hos,Mindre Korsnäbben, men är vackrare.
Anmärkn. Med anledning af uppgiften i Sk. Fn. (äfven i den nya uppl.),
att hannarne hos Korsnäbbarna, sedan de aflagt den fläckiga
ung-drägten, erhålla den röda, och efter tredje Tuggningen den gulgröna
eller gröna drägten, hvilken derefter ljusnar samt öfvergår i
pome-ransgult ju äldre fogeln blir, må hår anföras hvad Naumann derom
säger (4:de band. sid. 342), nemligen: »Att de röda hannarne af denna
och följande art äro de äldre och äldsta, och icke, efter Bechsteins
mening, de engång ruggade foglarna, har hr Brehm (Beitr. 1 sid.
604 och 612) långt före deUa framställt, och jag instämmer med
honom obetingadt häri, då häröfver gjorda observationer af äfven hr
Nitsch och mig sätta detta förhållande utom allt tvifvel. De genom
skott eller fänge uti våra händer komna foglarna uti öfvergångsdrägter
visade detta klarligen, då det, som bekant är, med någon öfning blir
lätt att skilja en nyligen framkommen frisk fjäder från en gammal
utsliten. Vi fingo öfvergångar från den fläckiga ungdrägten i den
gula, och från denna i den röda, hos så många foglar af
båda.arterna, att hos oss intet tvifvel härom qvarblef. — Hos foglar i
fången-skåp är det utan tvifvel annorlunda, der förvandlas den fläckiga
ungdrägten väl också i en gul, men denna blifver efter derpå följande
ruggning åter gul, och det fortfarande om fogeln aldrig så många
gånger ruggar i bur, men aldrig röd; äfven förbleknar snart den
röda färgen hos en i fångenskap bragt fogel, och nästa ruggning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
