- Project Runeberg -  Bidrag till Finlands naturkännedom, etnografi och statistik, utgifna af Finska Vetenskapssocieteten / Femte häftet /
264

(1857-1864)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.264

Den nykläckta Gökungen är följaktligen ganska liten, men
dertill gement ful, med stora ögonglober och bred mun, så att
den i hast sedd mera liknar en groda än en fogel, men tillväxer
snart i storlek och är begåfvad med en ovanligt stor matlust.
Blifven några dagar gammal, röfvar hon icke allenast all föda
från sina styfsystrar och bröder, utan hvad som värre är,
uttränger dem småningom från boet, hvarvid de så grymt utkastade
arma varelserna gå en säker undergång till möte.

Underbart är det att de små foglar, hvilka fått sig ålagd
den hårda lotten att draga försorg om ett dylikt fosterbarns
nödiga vård, visa detta en så hög grad af tillgifvenhet, att de utom
t

att uppoffra sina egna ungar, äfven sjelfva stundom förgås till
följe af öfveransträngningar vid hopsamlandet af mat för den
oupphörligt derefter skriande Göken. Man har emellertid flera
rörande exempel häruppå, och bland dessa må ett anföras.
Naumann observerade engång på senhösten en enslig Ringärlehona,
vid en strand vara ifrigt sysselsatt med att samla insekter, med
hvilka hon flygande till en ihålig ek matade en der i boet
sittande redan fullväxt Gökunge, som var fången af den nog
egna anledningen, att hon var för stor att kunna komma ut från
det näste, der hon blifvit född och hade uppväxt, och hvarifrån
hon endast genom användandet af en yxe kunde befrias. För
detta fosterbarns vård hade nu den arma lilla ävlan försummat,
att jemte sina likar för den kallare årstiden begifva sig till ett
blidare klimat, och var beredd att jemte den fångne förr eller
sednare förgås af kyla och bristande föda.

Som motsatt bevis uppå att de små foglarna, under
ifrågavarande förhållanden, dock mera älska sina egna ungar än
Gökungen, anför samma författare, att om man bringar deras
ungar i en bur, de fortfara med att föda dem, men att om deras
fosterbarn insättas i en dylik, de öfvergifva detta. Att det
sednare likväl icke alltid inträffar, kan jag af egen erfarenhet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:55:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bfnes/5/0282.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free