Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
växt qvinna med kraftiga anletsdrag, som steg in öfver
tröskeln.
— Är det du, mor, som är ute igen och drar in
blåsten? — frågade han och höll upp handen mot eld-
skenet.
— Ingen af grannarne ha” sett henne sen afton-
ringningen — svarade hon i missnöjd ton. — Gud vet
hvar hon i dag kan hålla hus!
— Så får du väl trösta dig, mor. Hon har väl
icke längre hem än hort. Elsa är nu gamla jäntan och
går nog flott för klippor och skär.
Mor Greta tyckte emellertid icke alldeles detsamma.
Det fans många värfvare i staden och förnäma kaval-
jerer äfven, som icke hade ondt af sitt samvete sedan
det blifvit mörkt. Men hon var van att lägga band på
sin oro. Utan tålamod och undergifvenhet hade hon icke
kunnat draga sin lott fram genom lifvet.
Men det puttrade och kokade i den stora koppar-
kitteln öfver elden. Hon skakade betänksamt på huf-
vudet, hvilket kunde betyda: kommer dag, kommer äf-
ven råd, och började derefter med en qvistig gren röra
om innehållet i kitteln, då och då ökande detsamma
med några näfvar mjöl ur en blåmålad låda, som -stod
bredvid henne på spiselhällen.
Länge dröjde det dock icke förr än hennes tankar
återvände till dottern. Hvar kunde Elsa vara så sent,
tänkte hon. Ung och vacker, som hon var — i hen-
nes sinne var hon nu den vackraste i staden — kunde
hon lätt råka ut för frestelse. — Hon var dock värd
ett bättre ’öde än att i alla sina dar sitta under fattig-
mans tak.
Detta tillägg, som yttrades högt, kom gubben att
häftigt brumma till. -
— Så du talar, Greta! — sade han och såg upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
