Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i löfverket, och i nästa ögonblick låg han för hennes
fötter.
Hon böjde sig ner öfver honom. Han gaf intet
tecken till lif. Stenen hade råkat midt i hufvudet. Så
illa hade hon icke velat, tänkte hon, och smekte och
klappade honom, samt sökte få honom att stå. Men
han sjönk åter tillsamman mellan hennes händer. Tå-
rarne stodo henne i ögonen. Så illa, hade hon icke ve-
lat honom.
Ett prassel i buskarne kom henne att vända sig
om. Det var Anders Barberare, som gick öfver täppan.
Han hade kanske sett henne gråta, tänkte hon förargad,
och torkade bort tårarne med lintygsärmen. Hvarför
skulle just han komma så olägligt.
— God afton, jungfru Elsa! — helsade han vänligt
och räckte henne handen.
— Frid till baka Anders! — svarade hon likgiltigt.
— Så sent I ären ute.
Hon skyndade att taga på sig tröjan och satte sig
derefter åter i väfstolen samt började ifrigt syssla med
väfven. Han hade emellertid följt efter och satte sig
på pallen bredvid, samt började att med ett ledigt väf-
spröt. slå framför sig i gräset.
— Hvad skall Matts Spetsmakare säga, när inte
gamle Janne kommer åter? — sade han slutligen, då
hon. inte syntes hågad att bryta tystnaden.
— Åh, han får säga hvad han vill.
— Men det var inte rätt af Er jungfru att slå ho-
nom så hårdt!
— En katt?
— Ganile Janne var ett snällt djur.
— Han bet ihjäl två kycklingar i förgår, och det
var icke snällt.
— Matts Svetsmakare kommer nog att hämnas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
