Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppför backen. — Du kan låta båten vara på andra
stranden tills i morgon. Då skall jag hemta den.
— Är detta ditt sista ord, Elsa!
— Ja!
— Farväl då!
— Farväl!...— Hon vände sig om ännu en gång.
— Vi få se om ett år, om kärlek består — ropade hon
skrattande och försvann bakom krönet.
... består! — upprepade ekoet ute från fjärden.
Under den närmaste tiden härefter undvek Anders
så mycket som möjligt Lars Skeppares stuga. När han
någon gång kom dit, talade han med Elsa endast om
likgiltiga ämnen. Han ville fortfarande vara hennes
vän och råda henne till allt godt, tyckte han, ty hon
behöfde råd, så många afundsmän som hon hade. Men
aldrig skulle hon få höra ett ord om kärlek mera från
hans läppar. Sämre fästman kunde hon få än honom,
och hade hon ratat honom en gång, kunde detta vara nog.
Elsa å sin sida tycktes förstå hans tankar. Hon
ville icke mera följa honom till båten. Det var bättre,
sade hon, om denna var qvar på andra stranden öfver
natten, ty lätt nog kunde hon råka illa ut på återfär-
den, då hon var alldeles ensam, Detta tyckte äfven
mor Greta, och derför vardt det äfven så.
V.
Det skymde redan, när det kungliga jagtföljet gjorde
sitt intåg ner för Hornsbacken. Det var ståtligt att
skåda för det fattiga folket, som trängde sig fram mel-
lan de torftäckta kojorna. Muntra fanfarer klingade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
