Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen tyst och allvarsam, cch hennes röst hade en bitter
skärpa, när hon inföll:
— Vi gå i vakstugorna hvarje afton och bedja den
allsmäktige skona oss från trolldom och satans frestelse,
och så löpa våra egna grannar efter honom, som flu-
gor efter smör. Hur många gånger har du rest vackra
Elsa? —
Vid denna fråga tårades Elsas ögon. Att tro henne
vara så förtappad, att hon reste till Blåkulla, hade in-
gen förr gjort.
— Hvad tron I väl om mig? — sade hon häftigt.
— Tron I kanske, att jag icke kan mina stycken så
väl som I?... Men akta dig Lisa, det är inte första
gången jag hör din onda tunga löpa.
– Akta mig och hvarför det? — frågade denna
med ett tillgjordt skratt. — Tror du, att jag inte såg dig
i går qväll, så vacker du är, när du satt som en kråka
på postmästarens tak. Du är en gemen trollpacka du,
så mycket du vet.
Äfven hon tycktes hafva tårarne i ögonen.
Dessa ord rågade måttet af Elsas tålamod. Ur-
sinnig öfver den lidna. skymfen, och icke heller glömsk
för det som hände i vakstugan hos Jonas Klockare,
tTusade hon mot Fingerlisa och fattade henne i håret,
och innan de andra hunnit hejda det, hade hon slagit
sin fiende under sig på gatan. Malin och Annika
stodo helt försagda vid denna kraftyttring. Aldrig
hade de trott Elsa om sådant, hon som ansett sig allt-
för fin och förnäm för att besöka deras vanliga dans-
nöjen. och gillen. Men i nästa ögonblick ingrepo äf-
ven de i striden. Dock, Elsa hade äfven hjelp att
vänta.
— Blyg’s I inte flickor att kasta Er allesamman
öfver en enda — hördes nämligen i nästa ögonblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
