Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
digt; och då han icke handlade, utan endast ordade
tyekte hon det kunde göra det samma, om han väs-
nades eller ej.
VI.
Följande morgon, då Elsa inträdde i stugan, satt
hennes far i lifligt samspråk med en storväxt, groflem-
mad karl med rödfnasigt, uppsväldt ansigte och knäf-
velbårar. I skymningen kunde denne varit skräckin-
jagande nog, men vid dagsljus föreföll han, med all sin
krigiska hållning, alltför beskedlig och narraktig, för att
vara farlig, och om icke lukten efter det sista ruset af-
hållit derifrån, skulle helt säkert hvilket barn som helst
känt sig frestad att leka med hans röda hakskägg.
Hans drägt inbjöd äfven på sätt och vie dertill.
Den utgjordes af en kort rock af rödt kläde med guld-
ränder i sömmarne, gula sämskskinnsbyxor och röda
strumpor. Oaktadt dessa bjerta färger var den likväl
på långt när ej så lysande, som man skulle tro, ty de
många fäckarne framtill läto den röda färgen skifta
väl mycket i brunt, och guldränderna voro på de fleste
ställen bortnötta eller urblekta.
Men mäster Hvittlock var stadens förste skarprät-
tare och som sådan alltid en man, värd att betrakta.
Han var nu ute för att skaffa sig en ny medhjelpare,
ty. dagen derpå skulle åter en trollpacka brännas, och
en af hans drängar hade qvällen förut druckit för myc-
ket öl samt till följd. deraf ramlat ut för krogtrappan
och. brutit halsen af sig.
Lars Skeppare var’ emellertid föga nöjd med be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
