Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ske handlade de icke klokt, när de öppet sökte mot-
verka denna vänskap.
En qväll möttes Anders och Elsa i stugudörren.
Hennes ögon voro tårade, och ban frågade deltagande,
hvad som kom åt henne.
— Åh det är inte alltid så lätt, Anders, att vara
glad här i lifvet, — sade hon suckande.
— Har mor varit sträng nu igen?
— Inte mer än vanligt. Det är inte så lätt att
vara till lags för stränge herrar.
Lars Skeppare hade lyssnat till hennes svar och
reste sig nu häftigt från pallen, der han satt.
— Jag vånne den elake toge dig, trollunge — sade
han uppbrusande. — Du drar synd. och skam öfver hus
och hem, och när jag tager mig an din sak, klagar du
lika fullt, derför att jag, för böfveln, vill ha skick och
reda här. Men så mycket du vet, får jag höra ett gny
mer om något trolleri eller om förnäme kavaljerer, ska”
jag ta’ presten med mig och sätta eld på stugan öfver
dig och sedan gå sjelf så långt vägen räcker.
— Jag tycker, att far kan tala mera ömt till mig
— sade Elsa lugnt och såg honom i ögonen. — Jag
har ju intet ondt gjort
— Har du inte bragt den onde in i vårt hem till
grannars och någrannare spott och smälek, kan tänka?
Men akta dig!
— Tror nog att far vill plåga mig. Far tyckte
jag var för glad nyss...
— Lars Skeppare hade närmat sig henne medan hon
talade. Svaret jagade vreden upp i bans ansigte, och
han knöt handen åt henne.
— Derför ske” du få svida, djefvulsbarn — utro-
pade han — -så seant jag heter Lars Mickelsson!
— Nu ären I för sträng, fader Lars — sade An-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
