Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIII.
I den smala Bollhusgränden var mycket folk sam-
ladt. Bröllop skulle hållas i ett af de nybygda adels-
husen, och det var sagdt att både vin skulle löpa och
glafven kastas. Ännu voro fönsterraderna mörka och
maréchallerna och beckkransarne väntade på sina svarta
pålar, hvilka här och der uppstucko ur snön, att den
gamle portknekten skulle tända dem. Under tiden
gjorde folkhopen sina iakttagelser öfver grändens in-
vånare.
— Ser du, vän Fibiger — sade en spenslig bor-
gare i lamskinnsperuk till sin tjocke granne — tyske
grefven vill slå på stort och göra fest med ett vaxljus.
— Har du sett en palt lysa i hornlykta? — sade
den tilltalade tvärt.
— Nej du, Jonas, rik man är snål man.
— Han eger några tunnor guld, vill jag lofva.
— Jo det kan du ta’ på! Om han ock skulle dämma
upp strömmen med bara karoliner, finge han nog öfver.
— Åh kors! ja alla källare i hela huset ska’ vara
proppfulla af bara rödaste guld, säger man.
Den siste talaren kastade en beundrande blick mot
den mörka fönsterraden. Ljuset, hvarom han talat, hade
stannat vid ett af fönstren.
— Ser du, der står halte hofmästaren med ljussta-
ken — återtog han. — Han har nog sett det, om han
inte fått smaka’t.
Mannen i fråga kunde vara omkring sextio år. Hans
ansigte var pussigt och rödfrasigt, med utstående kind-
knotor och tjocka läppar oeh omgifvet af gråstripigt
hår. Ett hugg, som gått snedt öfver pannan, hade lem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
