Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
näme kavaljeren, som gifvit henne ringen. Han var
denna gång klädd såsom kavaljererne vid hofvet, med
spetskrage och yfvig peruk. Hon kunde nu närmare
betrakta hans anlete. Det var icke alldeles så som hon
förestält sig det samma. Kring munnen låg ett visst
egendomligt småleende, som hon icke förut hade märkt.
— Gudomliga cherub — sade kavaljeren med smäk-
tande röst, när hon förvirrad såg sig omkring. — Du
sökte paradiset utan att finna vägen. Men guden Amor
märkte din vånda och underrättade mig derom.
Han ville lägga sin arm om hennes lif, men hon
drog sig förskräckt till baka.
— Var icke rädd min vackra dufva — forfor han
och såg så slö och likgiltig ut, som han skulle hafva ta-
lat till sin stora hund, som sträckte sig på mattan vid
dörren. — Sitt ner här ett ögonblick blott, och låt oss
läppja på detta vinet. Hvad önskar du af mig, efter
du söker min hjelp?
— Ack Ers nåd... Det var ingenting... Nej låt
mig gå nu — afbröt hon sig — mitt sällskap är ej för
så förnäme kavaljerer.
Han föreföll henne så olik, tyckte hon, mot hvad
han varit den qvällen, han gaf henne ringen. Men han
menade kanske icke illa, tänkte hon strax derpå, och
så, hur det var, förtrodde hon honom mycket af hvad
hon hade på hjertat. När hon slutat, klappade han
henne vänligt på kindbenet.
— Diable! — utropade han — om du ej är den
skönaste af alla qvinnor på jorden.
Men hans ögon fingo i det samma ett så egendom-
ligt uttryck, tyckte hon, och hans röst darrade så säll-
samt. Hon drog sig förskräckt ur länstolen.
— Diable! Så lugna dig då, mitt vackra barn —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
