Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I nästa ögonblick var åldermannen utomdörren, i hack
och häl följd af qvartermästaren.
Aldrig hade åldermannen hemma i sitt eget hus
upplefvat ett värre äfventyr.
XI.
— Deras inträde på källaren ”Hvita korpen”, midt
öfver i gränden, väckte icke ringa uppmärksamhet. Ål-
dermannen hade nämligen, då bordet föll omkull, råkat
att hälla ut burken, i hvilken qvartermästaren förvarade
sin dyrbara skatt af ”menniskoblod”, och dervid fått
åtskilliga märken i ansigtet och på händerna. Detta i
förening med hans bleka anlete och förskräckta uppsyn
kunde icke gerna tyda på annat än ”slagsmål och skan-
dal”, en högst nöjsam nyhet för de hederlige stamkun-
der, som suto der inne kring stora skänkhyllan och
drucko mumma. Mäster Biervogel, värden på stället,
hade icke heller förr varseblifvit dem, än han var redo
att samla nyheter.
— Hvad står på, go’ vänner, — ropade han åt dem
— vill någon hacka er till korfvar, efter I flåsen så?
— Lagom skämt, mäster Qvickrot, lagom skämt —
svarade åldermannen med min af sårad värdigbet, i det
han satte sig. — Bättre vore, för si förstås, om I saden
till åt någon af desse late slynglar till skänkgossar, att
tvätta af mig all denna orenlighet.
— Hm! —- Mäster Biervogel drog sin mun till ett
bredt leende. — Den som blott hade inne så mycket vatten.
— Gått åt i kypringen kan tänka — inföll qvar-
termästaren skrattande och slog Biervogel på axeln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
