- Project Runeberg -  Elsa. En berättelse från hexprocessernas tid /
92

(1879) [MARC] Author: Gustaf Björlin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det var första gången, man sett tårar i hennes
ögon och många af åhörarena grepos deraf djupt till
sinnet. Men hennes sak var förlorad. De afgifna vit-
nesmålen hade större trovärdighet än hennes tårar och
anfäktelser.

— Stig upp, du satans förtappade — röt magister
Olaus mot henne. — Den höga rätten låter sig icke
förledas af sädant löst och fåfängt tal, utan ser den för-
visso, att det kan intet annat hållas före än ett satans
skrymteri och en djefvulens arglistighet.

Elsa reste eig upp och betraktade honom en stund,
utan att säga något. Derefter vände hon sig till mor
Greta och sade lugnt, nästan kallt:

— Ack mor, om I vissten hur I faren vill!

Innan hon fick yttra något mera, gaf emellertid
magister Olaus ett tecken åt hennes vaktare och hon
vardt utförd. Äfven mor Greta oeh åhörarena tillsades
att lemna rummet. De senare ruskade betänksamt på
hufvudet, när de ute i förmaket kastade en sista blick
på Elsas bleka, vanstälda anletsdrag och ingen hade
troligen för mycket guld velat intaga hennes plats.

Rätten var nu allena och det skreds till doms fäl-
lande. Ingen enda röst höjdes för Elsas frikännelse.

— Damnat! damnat! — ljöd det entonigt och
olycksbådande hela raden i ände, å ömse sidor om det
långa bordet.

Sedan hon sålunda var förklarad skyldig till det
brott, hvarför hon var anklagad, återstod det endast
att öfverlägga ”de genere mortis” eller om det sätt,
hvarpå hon skulle aflifvas. Härvid uppstodo. emeller-
tid så många flere meningar. De fleste ville att hon,
”andra complicibus till skräck”, skulle brännas lefvande
liksom Rumpare-Malin och Tysk Annika, men några
tyckte detta dödssätt vara ”något cruelt” och föreslogo i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:56:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bgelsa/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free