- Project Runeberg -  Elsa. En berättelse från hexprocessernas tid /
113

(1879) [MARC] Author: Gustaf Björlin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en, liksom hon tänkt, att hon icke mer skulle få se
dem. Då hon återkom, var det tyst inne i sofstugan.
Hon smög sig försigtigt bort till dörren. Jemna ande-
drag tydde på god sömn. Hon tände en smal torr-
vedssticka och satte henne mellan stockarne i väggen,
framtog. derefter ur ett hörnskåp sin helgdagsdrägt, som
hon synade från alla håll och slutligen brådskande tog
på sig. Sedan detta var gjordt, stack hon några silf-
verdalrar i kjortelsäcken, och smög sig sakta ut genom
dörren, som hon slog i lås efter sig.

Det var djupt mörker der ute. Ismängdt snö-
glopp piskade nordan från och trängde kylan in till
kroppen.

Vid Hornsbron ville vaktknekten icke släppa henne
fram. Hon såg så beskedlig ut, tyckte dock hans kam-
rater, som äfven kommo till, att de bådo för henne,
och då hon slutligen gaf knekten ett af sina dalerstyc-
ken fick hon fortsätta sin färd.

— Hvarför ha’n I så brådtom mor? — frågade
den som öppnade bommen. — Det är mörkt efter vä-
gen som i en hornlykta, ska’ jag säga, och rätt som
det är liggen I der oeh hicken i något dike.

Mor Greta skakade sorgset på hufvudet. — Det
var långt, som hon hade att vandra, — sade hon,
ty Skåne låg nog längre bort från Stockholm än Öster-
gylln.

Knektarne sågo förvånade ut och började skratta.
Hon var nog icke riktigt slug hviskade de sins emellan.

— Skolen I så långväga mor, — ropade en af dem
eftér henne, — borden I inte glömt qvasten och smörj-
hornet hemma. Utan dem lären I inte ta’ Er stor väg.

Men hon låtsade inte höra deras skratt, utan skyn-
dade med raska steg utför backen. —

När Lars vaknade följande morgon, vardt han icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:56:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bgelsa/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free