Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för, då ett vildt, skärande skri ljöd bakom honom. Han
vände skyndsamt om och öppnade dörren. Der inne,
midt på golfvet låg Elsa och vred sig åter och fram,
ett rof, som det tycktes, för den högsta förtviflan.
— Nådige herre! — skrek hon mot honom, — gif
mig förlåtelse!
— Om du bekänner och ångrar dig, skall mycket
varda dig förlåtet!
— Ja ja, jag vill bekänna, men säg mig blott,
hvad jag skall säga?
Det låg så mycken barnslig oskuld i denna fråga,
att endast en af trosnitet så förblindad man, som ma-
gister Olaus, skulle kunnat hålla sig fri från hjertats
”anfäktelse”. Men han tycktes finna en inre tillfreds-
ställelse i hennes qval, hvilka han af fullaste öfverty-
gelse ansåg vara bevis för att djefvulens makt nu var
på tillbakatåg.
— Du känner då mannen, som här om dagen ville
föra dig hädan? — frågade han, efter att en stund
hafva betraktat henne.
— Ja, det gör jag, — svarade hon. Det var den
samme, som -gaf mig den vackre ringen, och var det
icke tyske grefven, så bor han dock i tyske grefvens hus?
Hon höll för ögonen liksom de vägrat att göra sin
tjenst. Derpå strök hon med en häftig åtbörd sitt tof-
viga hår ur ansigtet, och fäste sina stirrande ögon på
honom. I ögonblicket derpå började hon att skratta.
En hvit fradga bildade sig kring hennes läppar och hon
knäppte krampaktigt med fingrarne.
— Hu, hu! — sade hon och skrattade, — hvad
de sprungo och hoppade lustigt — stora och små, gula
och grå, ha, ha, nej se, nu äro de der igen! Akta Er:
De bitas i qväll, om I ej är en snäll. När hvar ta’r
sin, blir den lede min.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
