Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
framkom om hörnet en sällsam trupp, med rykande facklor
och dragna värjor. De senare slogos oupphörligt mot
stenar och husväggar, under rop och skrål.
I spetsen för truppen gick en trasig spelman, hvilken
af alla krafter gned på strängarne af en sprucken fiol.
Grefven påskyndade sina steg, för att komma förbi
hörnet, men då kom en likadan trupp tågande från an-
dra sidan, rätt emot honom. Det handlade förmodligen
om någon allvarligare excess, de två partierna emellan.
Grefven tycktes åt minstone antaga detta, ty, i stället
för att fortsätta sin väg, smög han sig så nära som möj-
ligt intill husväggen, förmodligen i hopp att icke varda
uppmärksammad. Men knapt hade den sist nämnde
truppen kommit fram på halft pistolhåll från honom förr
än en medelålders, reslig man, som gick bredvid spel-
mannen, ropade åt honom.
— Monsieur! Vi hafva helt visst något obytt!
— Helt visst, mon cher! — svarade grefven kallt,
då han i den talande igenkände sin värste vedersakare,
långe Sparren vid gardet. — Också jag har den käp-
pen hemma som är gjord för Er rygg.
— Om förlof, min herre, men denna värja är på
närmare håll, och den längtar efter värdigare föremål.
Min lösen är, — tillade han och saluterade artigt med
värjan, — Er dödsgång!
— Och min är, — sade grefven, ursinnig, — åt
helvetet med Er och hela Er afföda! Gemen skam öf-
ver Er döda kropp!
— Den skammen skall gå igen öfver Er — sva-
rade den andre med ett hånskratt — Era fränder skola
sjelfve varda vitnen dertill — fege förförare!
De intogo skyndsamt ställning, medan de båda föl-
jena slogo ring om dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
