Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfver dem i trädkronorna, fåglarne qvittrade och biet
surrade vid dikeskanten.
— Jag skall vara dig så huld och god, — hvi-
skade han i hennes öra, under det han ömt slöt henne
till sig. — Alltid skall jag älska dig, våga det bästa
för dig. Det är icke stundens hugskott, Elsa, det är
en kärlek, mäktig till hvarje uppoffring!
Hon hade smugit sin kind in till hans. — Jag tror
det nog, — hade hon sagt, — jeg tror att du menar
hvad du säger, och jag ville så gerna tro dig — men
det är som vore jag rädd för dig... Om ett år få vi se!
Då hade han tryckt en kyss på hennes panna.
Hela sin själ hade han önskat kunna lägga i den kys-
sen. — Sedan den dagen hade ett år gått till ände.
Han reste sig häftigt, liksom för att med ens be-
fria sig från de tankar, som plågade honom. Guds död!
Han vore frestad att med ett slag af sin hirschfängare
döda den dräglande krämaren der borta, som talade om
henne i en så gäckande ton.
Han vinkade skänkflickan till sig, betalade sitt öl-
stop och närmade sig dörren.
— Ers nåd glömmer sin penningpung! — ropade
flickan efter honom med ett skälmskt småleende.
Han mottog mekaniskt sin röda skinnpung, ka-
stade några småmynt på bordet samt gick utan att säga
ett ord.
Hon såg helt förvånad efter honom.
— Nej, den var en härlig en ska’ I tro, — ro-
pade flickan skrattande åt mor Kerstin, som med de
röde armarne i kors öfver bröstet tronade bakom skänk-
hyllan. — Han såg ut som han spelat ”putte” med
sjelfve den onde.
Tiden för patrulleringen var nu inne, och mäster
Fibiger uppmanade derför sina yrkesbröder att ladda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
