- Project Runeberg -  Elsa. En berättelse från hexprocessernas tid /
162

(1879) [MARC] Author: Gustaf Björlin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hon, efter att hafva funderat en stund, — om jag sä-
ger dig, att icke allt var sant om Elsas trolldom . ..
Nej, du lofvade mig, att icke göra mig något ondt, —
ropade hon, då hon såg huru det glänste till i hans
ögon. — Det var satan, ser du, som frestade mig, när
jag såg hur de förnäme kavaljererna fjäsade för henne.
Och då han en gång kommer in i en menniskas själ,
går han icke ut, förr än han tagit sjufaldt mera godt
till baka, än det onda, han förde med sig.

Hon sneglade på honom ett ögonblick. Derefter
strök hon håret ur pannan och lutade sig framåt på
armbågarne samt sporde med låg röst:

— Känner du honom, Anders? Känner du honom
ej, stackars gosse, — fortfor hon, då han betraktade
henne med ett uttryck af djupaste afsky. — Det är
synd om dig, men då skall jag säga dig, hur han ser
ut. Ser du, der borta bakom slottet — hennes röst
sjönk ned till en knappt hörbar hviskning — ligger
ett hus med stora skorstenar, ur hvilka det ständigt rö-
ker, dag och natt. Der bor han, ser du... Der dan-
sar han, ha, ha, ha... menuett och gavott. Tror du
kanske att jag är från vettet, efter som jag säger dig
det. Nej, du... men jag vore kanske färdig att mista
det, när jag tänker på det huset.

Hennes bröst häfde sig oroligt, medan hennes magra
händer konvulsiviskt upplockade halmen och kastade
honom framåt golfvet.

— I det huset bor en förnäm kavaljer, — fortfor
hon efter en stund, — och hans skuld är det att Elsa
fått lida. Gif dig till tåls en stund, ska’ jag berätta
dig något, Anders Barberare. Det är nu några år se-
dan min mor lefde. Hon sände mig ofta dit ned till
staden med tvätt för någon förnäm dam, ty, som du
vet Anders; tvättade mor Brita de finaste krås, utan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:56:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bgelsa/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free