Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anders hörde henne icke mer. Klockornas dofva
klang verkade alltför våldsamt på hans tankar. Utom
sig af smärta, lutade han sig mot muren.
— Har du fått tofflorna på dig än? — hördes
nu mäster Kinkels stämma från dörren, — eller ska’
jag rappa dig hit? En så’n vacker gosse som du är
inte för slikt qvinfolk!
— Farväl Lisa! — sade Anders sorgset, i det han
gjorde sig i ordning att följa honom. — Jag har varit
hård mot dig mången gång, men nu är det ju glömdt?
— Det ordet ska’ du ha tack för, Anders, — sva-
rade hon med en sällsam darrning i rösten. — Du ska”
nog få se, att tiden ger äfven dig tröst för ditt goda
hjertas skull...Och Elsa Larsdotter hade du nog i alla
fall inte fått.
Han hade gått några steg, men vände sig häftigt
om vid dessa ord.
— Ser du ringen här, hur han lyser och blänker?
— hviskade hon mot honom. — Det är den samme,
ser du, som tyske grefven gaf vackra Elsa i fästegåfva?
— Var det du som tog Elsas ring? — ropade han
utom sig och grep henne hårdt i armen.
Hon slog till ett gapskratt och ryckte sig lös.
— Nå skynda på fötterna, latmask! — skrek mä-
ster Kinkel och skramlade med nyckelknippan, — eller
ska’ jag läsa i hop dem, så att de aldrig mer komma
i sär.
—- Gå med ringen till tyske grefven. — sade Fin-
gerlisa brådskande, — satan, du vet, han ska’ nog
för den gifva dig både gods och guld...Säg honom att
det är min tack för det han svek mig för Elsa.
Hon hoppade upp med ett hånskratt på en afsatsi
väggen och började ånyo att gnola sin visa, under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
