Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han, som hon derefter trodde, till stadsvakten, eller var
någon profoss, gevaldiger eller slottsfogde. Hon ska-
kade visserligen misstroget på hufvudet åt hans nekande
svar, ty hon hade sin tro för sig, tyckte hon. Men då
han inte heller tycktes vara någon af borgarvakten,
gjorde det henne det samma, sade hon, hvad han var.
Borgarvakten var deremot alls icke i hennes smak.
Sålunda hade hon enkom rest in till staden för att
få se en riktig trollpacka, som denna Elsa Larsdotter
väl skulle vara, om någon vore det, men hon hade icke
fått se så mycket som ett smörjhorn en gång, och detta
var endast borgarvaktens fel, ty den der ”gnidaren”
Fibiger hade ju trängt sig uti sjelfva mästermannens
embete och tagit till sig justitiesvärdet och skulle nu
processa derom vid rätten. Det var icke nog med att
han lagt sig i hembageriet, tyekte hon, för att tvinga
ärbart folk att tigga, i stället för att försörja sig på
hederligt vis, utan nu ville han ock hafva en gratifikation
eller frihet från accisen under ett helt år, om han skulle
lemna justitiesvärdet åter. Och blåbukarne — dermed
menade hon stadsvakten — som de skickade dit för att
taga det till baka, fingo endast svedde tassar — ty hela
borgarskrået mötte naturligtvis med blankt stål, som det
osade annat af än af ugnsrakor och brödspadar.
Anders tackade henne och fortsatte vandringen till
sitt hem. Det dröjde någre dagar, innan han åter vå-
gade sig ned i staden. Men inga vidare efterspaningar
hördes af. Tack vare den kälkborgerliga processlystna-
den, hade hans slagsmål med mäster Hvittlock helt och
hållet trängts i skuggan för tvisten om justitiesvärdet.
Allas tankar voro riktade på denna märkliga fråga. Till
och med mäster Kinkel, af hvilken Anders trodde sig
hafva mest att frukta, bedyrade helt kavat inför rätten
att ryktet om hans rymde fånge endast var ett på-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
