Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bunden vid det inhemska materialet, en gulaktig, mjuk kalksten, som
med lätthet låter bearbeta sig och inbjuder till en viss löshet i modelleringen
såväl som till ett eftergifvande för olika stilimpulser. (Några
grafstenar af detta material finnas i N. M.) Men nästan lika tydligt framträder
utvecklingen i den mindre konsten, särskildt i terrakotta-statyetterna,
som i riklig mängd finnas på Cypern, från alla epoker. Nationalmusei
samling af cypriska konstverk, som omfattar både terrakottaoch
kalkstensskulptur är härutinnan särdeles lärorik.
De cypriska terrakottapjeserna tillhöra i stort sedt följande tre perioder:
I. Bronsåldern, till omkring år 800 f. KII.
Grekisk-fenicisk eller arkaisk tid. 800—400 f. K.
III. Hellenisk eller hellenistisk tid, 400—100 f. K.
De från bronsåldersgrafvarna äro af en mycket primitiv typ, mestadels
en kvinnofigur liknande de platta marmoridolerna från Kykladerna,
eller en tjur eller oxe i form af en askos (vinsäck). Ibland tyckas de förra
framställa en primitiv typ af Kovgovgocfog eller modergudinnan, i hvilket fall
då hålla ett barn i sina armar. De finnas i grafvar med mykenisk och
inhemsk keramik.
Den arkaiska perioden, som följer, visar en större, om än icke
betydande, utveckling af den tekniska skickligheten, och i alla händelser
en rikare omväxling af typerna. Graffigurer eller votivbilder af gudomen
nedlades hos den döde för att försäkra honom om ett fortsatt gudomligt
beskydd, andra föremål återigen höra blott till den vanliga grafutrustningen.
De vanligaste typerna äro figurer af krigåre och män till
häst, sannolikt att betrakta som ett slags eskort åt den aflidne, vidare
djurbilder, särskildt hästar och fåglar, eller transportredskap såsom båtar,
kärror och vagnar. Man betraktade tydligen döden som en resa.
Hos många af figurerna spåras ett utprägladt orientaliskt inflytande,
särskildt hos dem som härstamma från de feniciska delarna af ön. Ibland
förekommer rent af orientaliska gudomligheter såsom Osiris, Bes, den
babyloniska vindguden m. fl. Stilen är en blandning af assyrisk och
egyptisk. Så småningom öfverväger emellertid det grekiska inflytandet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
