Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad de bevarade statyerna beträffar, så kunna de delvis hänföras
till någon af dessa grupper, så t. ex. torde några med säkerhet vara
kopior efter original af Filiskos från Rhodos. Men andra kunna icke
identifieras på grund af senantikens godtyckliga förfaringssätt; den har
nämligen i likhet med konstnären Volpato sannolikt efterbildat äldre och
nyare statyer för att göra serien fullständig. Så kommer det sig att de
grupper vi nu känna visserligen förete likheter, men ingalunda äro öfverensstämmande.
Utom statyerna i Stockholm och Vatikanen finnes en
sådan grupp i Madrid, (väsentligen olika), som förut tillhört drottning
Kristina af Sverige. En annan sådan har funnits vid de franska utgräfningarna
på Delos, och ytterligare en har kommit i dagen i Milet, hvarjämte
enstaka statyer af muser finnas spridda i flera samlingar.
Enligt en teori af Amelung skulle den vatikanska gruppen och
dess repliker i Stockholm återgå till originalstatyer af Praxiteles, och till
stöd för denna åsikt framhålles likheten med vissa figurer på den praxiteliska
basen från Mantineia, framställande Apollon, Marsyas och muserna
(i Athens Nationalmuseum). Denna åsikt har emellertid af många
andra forskare (Overbeck, Hauser, Helbig, Svoronos) blifvit bestridd,
men vidhålles af Arndt, ehuru den återtagits af upphofsmannen (Arndt,
La Glyphothéque Ny-Carlsberg s. 144). För det första har man invändt
att basen från Mantineia knappast kan vara ett egenhändigt arbete af
Praxiteles, för det andra inskränker sig likheten med muserna till några
få praxiteliska draperimotiv, som hafva allmänt upptagits af vidt skilda
konstnärer. Så finner man i sagda musgrupp visserligen praxiteliska
detaljer, medan andra omständigheter visa hän på helt andra konstnärer,
både äldre och senare än Praxiteles. Hela gruppen är tydligen att anse
som en s. k. pasticcio, sammansatt af element från vidt skillda håll, ett
förfaringssätt, som var vanligt under senantiken, Som den förnämsta
upphofsmannen hafva vi väl att anse Filiskos från Rhodos, medan vissa
motiv gått i arf från Praxiteles och andra äldre konstnärer.
Litteratur; Bie. Musen. Amelung. Die Basis des Praxiteles aus Mantinea.
Watzinger. Das relief des Archelaos (63. Berl. Winckeim. Progr. 1903).
Mayence & Leroux. Remarques sur quelques statues de Délos. (Bulletin
de Corr. Hell. 1907).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
